Folkbildning tar fart

Vid sidan om klubbarna

Vi har nu passerat halvtid som Twiga praktikanter i Mbale. Jana tycker tiden går fort. Tycker jag också mestadels. Under tiden sedan förra nyhetsbrevet har vi haft nöjet att ta emot besök från våra praktikantkollegor från Enkokidongoi, Kenya. De kom i omgångar, en hel vecka sammanlagt. Visa klubbarna, upp för berg, spela pingis, ner igen, äta gått. Gick i ett tyckte vi som var vana att bara ta hand om oss själva. Men ack så trevligt vi hade. Var också värdefullt att utbyta erfarenheter från våra organisationer och projekt, jämföra dess förutsättningar och möjligheter.

När våra vänner satte kurs tillbaks mot Kenya följde jag med dem menas Jana stannade kvar i Mbale för att ta hand om nära, kära och sig själv. Var i alla fall upplagt för en dryg veckas semester för oss båda. Mitt besök i Kenya kom verkligen som ett välkommet avbrott från Mbale. Har hört så mycket (för mycket) om det här stället Enkokidongoi de senaste åren så det var kul att äntligen komma dit. Hade en smashing time med mina praktikantkollegor tillika naturnör... hm biologer. Vistelsen gick mycket i naturens tecken och rensade huvudet ordentligt. Vi hann också med ett besök på svenska skolan i Nairobi. Overkligt ställe. Vill ni läsa mer om praktikanterna i Maasailand kan ni läsa deras rapportering på Twiga.se eller deras nyhetsbrev på osterlenfhsk.se.

Den senaste tiden har vi också börjat med vår distansutbildning som är kopplad till Österlens folkhögskola. Första temat var organisationsutveckling vilket resulterade i en kartläggning av våra samarbetsorganisationer. Vår bild av klubbarna förtydligades och vi kommer säkerligen ha användning av kartläggningen i slutrapport. Nästa tema Mänskliga rättigheter är i faggorna, intervjuer planeras och genomförs, uppskrivning snarast.

Ett tråkigt besked som berör både klubbarna är att den omvända praktikantkurs som var planerad till vårterminen, där personer från syd och öst skulle studera ihop med de svenska praktikanterna i Tomelilla, blivit inställd. Våra medarbetare här stod i startgroparna och förberedelserna var igång. Vi får skicka en tanke till de blåa vid rodret som skär på alla de rätta ställena. Ta lite pengar från biståndsbudget och subventionera lite för att tvätten ska bli gjord där hemma. Lättar de på arbetsmarknadsreglerna också kan snart pastor Robert tjäna ”house boy” i Viktoria Park istället för att studera i Tomelilla.

Mooni Sports Club

Idrottsaktiviteterna i klubben har gått in i en något lugnare period. Vi befinner oss mitt i en av ungdomarnas tre skolterminer och nästa lov nalkas i mitten av november. Både fotbollen och basketen är dock, som alltid, igång. Fotbollslaget bygger upp fysik och moralen inför jul/nyårsturneringarna med diverse träningsmatcher.

Mycket glädjande är att klubben börjat komma igång med folkbildningsarbetet som de är bundna att göra. Tanken har varit att satsa på idrottsrelaterade seminarier och workshops för att fånga intresset hos ungdomarna. Den 19 september blev äntligen Fair Play seminariet av. Kändes som en succé att de lyckades genomföras, har varit si och så med seminarier i MSC förut. Av bara farten bestämdes också att vi i fortsättningen skulle hålla workshops varje söndag. Fyra workshops har klarats av. Två stycken har varit inriktade på ren fotbollsteori och de andra två på träning och hälsa (i stora drag). De två resterande tillfällena vi kommer träffas ska vi ägna åt tyngre men viktigare saker, nämligen hur ungdomarna kan delta i och utveckla sin klubb samt vad för möjligheter de har att låta sitt idrottsengagemang påverka andra delar av livet. Har verkligen varit en positiv boost för min praktiktid att få planera och leda dessa aktiviteter. Jag har haft stor nytta av att ända sedan starten av praktiktiden spelat och tränat med grabbarna i fotbollslaget och därigenom byggt upp det förtroendekapital som gjort det möjligt att mobilisera dem för seminarier och workshops.

Som Jana nämnde i föra månadsbrevet var hon redo att dra igång Tjej- och Kvinnogrupp i MSC med utbildningstemat Hiv/Aids. Hon väntade på slutgiltig respons från ledningen. Något drog ut på tiden. Mr MSC Chairmans tumme hade fastnat. Men så plötsligt... Nej. Tick tack. Men till sist, på torsdag är det dags, Dr Love håller sin första workshop med en tjejgrupp i Mooni och på fredag är det killarnas tur. Jana har annars, inte minst under min vistelse i Kenya, spenderat mycket tid med Chairman Gerald och försökt reda ut hur klubben ska struktureras när han åker till Sverige om ca en månad.

Sammanfattningsvis ligger två händelsespäckade månader framför oss i MSC det blir workshops för oss båda samtidigt som vi ska jobba med att utvärdera nuvarande, snart avlutade, projekttid i MSC för Twigas räkning. Vi räknar också med ett uppsving i aktiviteter i och med skollovet om ett par veckor.

Tigers

Pingisen har gått på sparlåga under senaste månaden, dels beroende på hektiskt tid i skolan för ungdomarna samt att Coach Jude spenderat mycket tid i Kampala med studier och coaching. Klubben anordnade dock turneringen Mbale Schools den 3 oktober. En av de mindre turneringarna under året.

Jana har fortsatt tjej/killgrupperna. Som ni kunde läsa i förra nyhetsbrevet har mötestillfällena varit en mix av teori och praktik. Jana har under senaste tiden allt mer gått över till att ha deltagande möten. Hon vill uppmuntra kreativt lärande genom att ungdomarna får föreläsa för varandra samt uttrycka sig genom bild och form. Dessa inslag är uppskattade av ungdomarna då strikt Björklundsk katederundervisning är standard i skolan. Ett studiebesök på TASO (The AIDS Support Organization) är nu också inplanerat. Dock har varit ett aningens tungrott arbete att få till ett sådant, en hel del famlande i deras byråkratiska labyrint.

Fotbollssektionen i klubben börjar allt mer få sin form. Hädanefter går den under benamningen Mbale Tigers Soccer Academy (MTSA) och ska vara en gren under Mbale Tigers Table Tennis Club (MTTTC). Sammanlagt har vi haft drygt 80 ungdomar medverkat vid träningarna och en vanlig träning är antalet ca 30st men inte sällan fler. Lyckligtvis har vi nyligen fått in en assisterande coach (Collins Wanda) som hjälper coach Herbert Tsama under träningarna. Själv är jag med och håller i träningarna tre dagar i veckan. Diskussionerna mellan oss går varma när vi planerar träningsupplägg och fotbollsteoriundervisning. En kärna av spelare börjar utkristalliseras och vi har kommit igång med matcher för både U-12 och U-14. Som del av MTTTC så är även fotbollsungdomarna givetvis tänkta få del av det folkbildningsarbete som klubben bedriver genom sina seminarier.

Då fotbollssatsningen inte är budgeterad under nuvarande MTTTC projekt så hankar vi oss fram på det knappa material som fanns från början samt små privata donationer. Ställer helt nya krav på en själv som tränare när man ska sysselsätta (och utveckla) 30 ungdomar med en boll på dussinet. För att bryta oss ur denna situation jobbar vi nu hårt på att registrera spelarna och klubben hos ugandiska fotbollsförbundet (FUFA). Vi hoppas på att detta ska underlätta vårt sponsorsökande. Vi planerar också föräldramöten samt officiell sjösättning av MTSA där vi bjuder in tilltänkta sponsorer och lokala big shots vilket vi hoppas kickstarta klubben.

Avslutningsvis vill jag nämna att vi tagit del av de planer på att bygga en (sport)bordtennis akademi som klubben tillsammans med Twiga (Stefan Laupa) drar upp riktlinjerna för. Tigrarna är alltså tänkta att få ett eget hem. Stora planer, fina planer. Vi kommer förhoppningsvis ägna en hel del tid åt att tillsammans med Director Emanuel utforma sponsringspaket till den svenska marknaden.

Ingemar Ekblad 2009-10-28