Halvtid i Mbale. I råttans tecken

Vardagsnytt

Senaste nytt på hemma fronten är att Ingemar har blivit biten av en råtta… En råtta som samlar mynt och hellre käkar tomater än bröd. Det hela började när Ingemar låste sitt rum och for till Kisoro (sydvästra Uganda) en vecka. Fönstret hade han lämnat öppet för att vädra. Några nätter efter hans avfärd tyckte jag mig hör underliga ljud från köket, men var gång jag kravlat mig upp för att inspektera var det ingen där. Mornarna därpå kunde jag däremot se spår på grönsaksfatet och söndergnagda jordnöts påsar i glipan under Ingemars dörr. Trots att vänner sa att spåren var från råtta föreställde jag mig, hoppfull som jag är, att varelsen måste vara mus. Men så kom Ingemar hem och öppnade dörren till sitt rum. Brottsplatsen han då fick bevittna fick honom att tappa andan. Råttan hade spridit sin avföring på varje centimeter av hans rum. Jordnötsspåret ledde oss raka vägen till hans näste (bakom den uppställda madrassen) där vi hitta några hekto majskärnor och nötter. Myntet som råttan hade stulit hittade vi tillsammans med bitar från min väska bakom korgen i mitt rum. Hur ska vi hantera detta oacceptabla intrång tänkte vi. Råttan måste ha klättrat in genom fönstren.

Alla fönster stängdes och ut på middag vi gick. Vad vi inte vet är att vi har stängt in han… När jag på kvällen går in på rummet ser jag till min förfäran råttan klättra på min klänning. In till köket rusar jag, öppnar dörren ut och hämtar kvasten. När jag sedan slår mot råttan sticker denne ut i köket varpå jag hör ett våldsamt vrål från Ingemars rum. Sekunden därefter ser jag Ingemar rusa mot mig viftandes med ett blodigt finger. Råttan hade sprungit raka vägen in under Ingemars dörr och bitit honom i fingret! Obehaget gentemot vår inkräktare var nu större än någonsin. Medan vi såg blodet droppa undrade vi vad vi nu skulle ta oss till. Därefter följde telefonsamtal till Göran, vår lärare och bäste rådgivare, samt sjukvårdsupplysningen i Sverige. Såret sköljdes först i 5 min i vatten, sedan doppas 5 min i 40 procentig Royal Vodka.

Råden löd att risken för rabies var mycket lite, värre var det med stelkramp eller blodförgiftning. Stelkramsprutor hade Ingemar fått och blodförgiftning kunde man bota. Efter en lång natt och jakt på råttan lyckades vi äntligen få ut den. Nästföljande morgon for Ingemar tidigt ner till Doktor. Med ett snett leende på läpparna lyssnade Herr Doktor välvilligt på vår käre patient. Av alla råttbett Doktorn hade sett var detta ett av dem minsta. Rabies eller stelkramp behövde han inte oroa sig för men skulle en infektion uppstå så var han mycket välkommen tillbaka.

Ingemar mår efter alla omständigheter mycket bra idag. Genom att införskaffa en bastant råttfälla samt montera fast täta metallnät på de fönster vi önskar ha öppna, ha vi nu tillsammans lyckats återerövra vårt gemensamma hem. Utöver råttans ovälkomna inslag så har Ingemar och jag haft den äran att ha Ingemars bedårande flickvän Kati på besök hos oss, samt våra praktikant kolleger Sanna och Cliff från Kisoro.

Tigers

Lördagen den 8 augusti, det vill säga helgen efter Mbale Open, anordnade Mbale Tigers ett Hiv/Aids seminarium på klubben. Seminariet inleddes på förmiddagen och sträckte sig fram till klockan 14:00. Främste föreläsaren var en mycket skicklig informatör och rådgivare från Taso (The Aids Support Organisation) vid namn Mr Nova. Coach Jude Mutete som också har skolats i Hiv/Aids-preventation och då med inriktning på idrott och Hiv/Aids, höll även han ett längre föredrag. Meningen var att även jag (Jana) skulle föreläsa lite om Hiv/Aids. Men då majoriteten av de närvarade barnen var under 12 år och hade suttit still i över 3 timmar, valde jag att enbart presentera mig med bakgrund som Hiv/Aids-informatör samt välkomna tjejer och killar till studiegrupperna om sex och samlevnad som skulle introduceras nästföljande vecka. Totalt sett närvarade ungefär 50 barn och ungdomar. Majoriteten var som redan nämnt mellan 6-12 år gamla men där fanns även tre till fyra killar i åldrarna 14-17 år, samt ett bordtennis lag om sju tjejer i övre tonåren som kommit på träningsläger från Kenya.

Måndagen den 10 augusti anordnades årets första Tjejträff. Eftersom förra årets praktikanter enbart hade hållit i en Tjejgrupp på Tigers, så antog vi att killarna inte var intresserade. Men redan efter första mötet med tjejerna visade det sig att även killarna ville träffas i Killgrupp. Därför startades Killträffar veckan därpå. Fram tills idag har vi träffats fem gånger. Grupperna träffas måndagar och tisdagar. Tack vare mycket aktivt deltagande med många frågor, antaganden, erfarenheter och åsikter sträcker sig träffarna upp mot 2-2,5 timmar. Antalet tjejer varierar men består sällan av mer eller mindre än 12-15 stycken tjejer i åldrarna 14-18 år. Killarna som träffas är fler, oftast mellan 15-17 stycken, och åldrarna sträcker sig från 10-18 år. Majoriteten av pojkarna är mellan 14-16 år.

Jag har inför varje möte försökt begränsa upplägget till ett visst tema och tillhörande värderingsövningar vars syfte har varit att försöka komma in på djupet av varje frågeställning. Hittills har vi diskuterat följande teman; 1) Basic Hiv/Aids, då jag med hjälp av min Power Point presentation sökte delge grundläggande kunskap om hur Hiv smittas, hur det inte smittas samt olika sätt Hiv/Aids påverkar människor som lever med viruset och deras anhöriga runtomkring dem. Eftersom första träffen hade berört flera outtalade perspektiv rörande Hiv/Aids så kretsade vår andra träff kring de frågor flickorna hade lagt i 2) Question Box gången innan. Diskussionerna var på topp vilket utvecklade fler frågor och ledde oss till ämnen som kärlek, otrohet och ansvar. Temat för vår tredje träff handlade om 3) Positive Living, bland annat hur man skulle kunna hantera situationen utifall man själv eller ens nära vän/anhörig skulle visa sig vara Hiv-positiv. För att illustrera situationen tittade vi på en film gjorts av projektgruppen Point of View (för mer info se www.povproject.com). Efter filmen följde frågeställningar, diskussion och två olika värderingsövningar. Fjärde och femte träffen hade det blivit dags för 4) School in Condoms och 5) Blind folded School of Condoms. Med hjälp av 90 kondomer och 2 kg bananer gick vi steg för steg igenom hur man bör använda kondomen på ett säkert sätt. Syftet med ögonbilden vid andra tillfället var förutom repetition att lära sig hantera kondomen även i mörker. Killträffarna har följt samma temamönster som tjejgruppen.

Tisdagen den 8 september bjöd jag in en mycket god vän till mig som har levt med Hiv sedan 1999. Föreläsningen till ära slogs tjej- och killgrupperna för tillfället ihop. Upplägget grundades på att ungdomarna fick skriva frågor på lappar som sedan besvarades av föreläsaren. Respektfull uppmärksamhet kombinerades med mycket skratt och många djupgående frågor. Ingemar, Cliff och Sanna närvarade också på mötet. Föreläsningen uppskattades i mycket hög grad av oss alla, detta mest tack vare gästföreläsarens ödmjuka inställning till alla inkommande frågor, dennes charm och framför allt öppenhjärtighet.

I samma veva som Tjej- och Killgrupperna kom igång ombads Ingemar att starta fotbollsverksamhet på Tigers. Sedan i början av augusti har 30-40 barn i åldrarna 9-14 träffats 3-6 gånger i veckan för att träna fotboll. Till barnens stora glädje var Ingemar deras tränare under de tre första veckorna. Därefter togs träningarna sakta men säkert över av en ung man vid namn Herbert, denne har visat sig vara en aningens hård men mycket dedikerad fotbollstränare. Ingemars jobb har därefter mycket handlat om att försöka strukturera laget med träningsscheman, närvarolistor osv, samt diskutera framtiden under de knappa ekonomiska och materiella resurserna som fotbollen förfogar över. Ledarna för Tigers är mycket exalterade över fotbollens inträde i klubben och framför allt tacksamma för Ingemars insats. Upphetsningen för fotbollens inträde grundar sig inte enbart i att idrotten aktiverar fler ungdomar i området, utan på ledarnas övertygelse om att fotbollen som sport, till skillnad från bordtennis, lockar till sig fler lokala sponsorer och ekonomisk sponsring.

Onsdagen den 19 augusti sammankallade ledarna för Mbale Tigers till föräldrarmöte. Förutom allmän föräldrar information lanserades även ett så kallat ”Spara och låna”-system. Initiativet kom från Tigers direktören Emmanuel och coach Jude. Syftet med detta förslag var att försöka sammanföra föräldrarna kring ett gemensamt projekt som förhoppningsvis skall kunna stärka dem lika mycket som bordtennisen har stärkt deras barn. Systemet uppfattades som mycket positivt. Föräldrarna har nu slagit sig samman och format en grupp.

Mooni Sports Club

Organisationsverksamheten på Mooni Sports Club har under augusti månad varit förhållandevis inaktiv. Förutom inhandlandet av medlemskort, nya match tröjor och shorts för ett av tre fotbollslag samt klubb t-shirtar för styrelsemedlemmar och volontärer, så har all annan organisationsaktivitet (som vi känner till) legat på is. Till viss del har Ingemar och jag i ärlighetens namn medvetet dragit oss tillbaka för att se huruvida ledningen för klubben på eget initiativ kan slå oss en signal, för att föreslå nya möten med tänkbara sponsorer och andra klubbar. Med tiden har vi dock insett att samtalen inte kommer och när vi väl ringer dem så kan de sällan nås.

Den 22 augusti skulle ha varit en av månadens höjdpunkter då MSC, tillsammans med Ingemar, skulle ha anordnat ett utbildningsseminarium för ungdomarna i klubben. Ingemars uppgift var att hålla i domarutbildningen för fotboll. Upplägget var fastställt och klart redan två veckor innan seminariet, men så tidigt som veckan innan seminariet kunde samorganisatören Gerald av mystiska anledningar inte nås. Under styrelsemötet i lördags fattades dock ett nytt beslut om att domarutbildningen istället skall hållas kommande helg, lördagen den 19 september. Vi håller därmed tummarna för att seminariet verkligen kommer att gå av stapeln!

Tack vare det tre veckor långa skollovet har det varit mycket träningsaktivitet och vänskapsmatcher både för basket- och fotbollslagen. Detta trots att fotbollstränaren Godfrey fortfarande inte har återvänt från sin nu tre månaders långa resa. Klubbens unga fotbollsspelare har på eget initiativ lyckats samla ihop folk till träningar och matcher. Netballen är väl idrottsgrenen vi får minst information ifrån, men kvinnorna har efterfrågar vänskapsmatcher och har starta igång med träningarna.

Ytterligare goda nyheter är att styrelsen, i jämförelse med förra året, förhåller sig mycket positiv till startandet av Tjej- och Kvinnogrupp i MSC med utbildningstemat Hiv/Aids. Inget är dock fastställt och vi väntar på att få svar i dagarna.

Jana Karlsson 2009-09-17