Mbale bloggen; Ping Pong

Nyhetsbrev

De senaste veckorna har på flera sätt varit en uppbyggnad mot två centrala händelser, Mbale Open och skollovet som startade 3/7. Ska försöka ta er med oss under denna tid, klubb för klubb.

Mooni Sports Club

De två senaste veckorna har vårt fokus mest vart på att dra upp en skiss för en fotbollsturnering som MSC har tänkt att arrangera under två veckor i December. För att turneringen ska bli verklighet så letar vi nu efter lokala sponsorer. Ihop med Chairman Gerald gör vi budget och skriver ihop ett omfattande sponsringsförslag. Barclays Bank blir de första vi besöker. Arbetet med att hitta lokala sponsorer har hittills varit vår prio nr. 1 i båda klubbarna. Vi vill diversifiera klubbarnas inkomstkällor så att en framtid utan SIDA-stöd/beroende kan bli verklig. Tillsammans med Gerald har vi också försökt kontakta de politiker som har till uppgift att distribuera pengar och material till CBOs (Community Based Organisation) som MSC. Gerald var tveksam till chansen att lyckas få nått från staten. Han vet, han har försökt förr. Vi har inte kommit närmare än att lyckats träffa en sekreterare och en kollega till den Sports Official som vi var ute efter. Kontorstider hålls inte alltid.

Den största triumfen har basketlaget stått för. Coca Cola kom till Mbale: ”Sprite Streetbasket”. För det nätta anmälningsavgiften av fyra Sprite samt fem timmar med Spritemarknadsföringspenetrerande av sina fem sinnen ställde MSCs basketspelare upp och sopade banan med motståndarna. Fem sprillans nya bollar samt T-shirts och kepsar fick de med sig hem. Ett välkommet tillskott.

I övrigt så har skollovet anlänt vilket betyder ett uppsving för idrotterna i klubben. Många av ungdomarna i Mooni går på Boarding school eller måste hjälpa till hemma efter skolan och kan därför inte delta i träningarna särskilt ofta. Men nu ska det bli full fart. En fotbollsturnering är redan igång. MSC är regerande mästare så mycket står på spel. Vi är också igång och planerar utbildningsseminarier för ungdomarna. Fokus ska vara idrott och Fair Play. Som ett led i detta ska domarutbildningar i basket, netball och fotboll anordnas.

Tigers

I helgen gick Mbale Open av stapeln. Turnering förflöt enligt planerna. Fredag, lördag och söndag var det full rulle. Enda smolket var att många deltagare som anmält sig från grannländerna uteblev. Flera stycken sponsorer lyckades vi få involverade vilket var mycket positivt. Deras bidrag var förhållandevis små men så kontaktades de också alldeles för nära inpå tävlingen. Vi är dock övertygade om att Mbale Open nästa år, med de sponsorkontakter klubben gjort nu och lite bättre framförhållning, kommer bli en större framgång.

Mycket av tiden innan Mbale Open gick till möten med sponsorerna. Jana briljerar med sin lokalkunskap och charm. Kapitalet faller pladask och vill så gärna vara med och bidra. Vi har också besökt fyra av åtta pingispilotskolor som Tigers samarbetar med i och runt Mbale. Alltid givande att se sig omkring och lära sig mer om villkoren för ungdomarna. Hur de studerar, deras levnadsmönster och vad idrotten betyder. Vi hälsade också på vid Mbale Muncipality för att träffa distriktets folkvalda, som generöst bidrar med lokaler i vilka klubben inhyses.

'Även i Tigers ska vi passa på att anordna seminarier under skollovet. Planeringen för dessa sker i detta nu och det första seminariet blir relaterat till reproduktiv hälsa och HIV/AIDS, alltså sexualundervisning. Jana, med förflutet inom RFSU, är van föreläsare på dessa områden och vi samarbetar dessutom med den lokala organisationen TASO (The AIDS Support Organization). Pingistränaren Jude tycker också att vi ska starta upp ett fotbollslag under Tigers vingar. Det är för många barn som vill idrotta. Pingisborden räcker inte till och alla är inte händiga med ett raket. Jag och Jana har börjat denna uppgift och vi är nu ute efter en ugandisk Co coach som kan ta över när vi inte längre är i Mbale.

Förövrigt är vi båda nu asgrymma pingisspelare. Och jag kan med lite stolthet berätta att ett fint diplom hänger på väggen i mitt rum: ”Runner up, Veterans Men”. Vägen till finalen var tuff, tre timmars navelpillande, sen var det dags för mitt enda framträdandet, Finalen. Två raka sett till den äldre gentlemannen på andra sidan bordet, men diplomet hänger här likväl.

/Ingemar