Rapport från praktikanter i Enkokidongoi.

Läs månadsbrev September från Jennie och Maria som arbetar med utbildningsfrågor tillsammans med Noontoto Primary School och Oloililai Girls Student Foundation. "September började med en tur till Nairobi tillsammans med Joseline och Veronica. Vi ville träffa olika organisationer och försöka öka kännedomen om flickfonden samt stärka Joseline och Veronica. Vi hade ett möte inbokat med Safaricom, men tyvärr så hade det blivit något missförstånd så det mötet blev inte av. Vi besökte däremot två olika FAWE-kontor samt FIDA. Joseline och Veronica var väldigt positiva efter besöken och sa själva att de skulle kunna göra så mycket mer med fonden. Förhoppningsvis fick de inspiration att gå vidare med den kunskap som de fick under vistelsen.

Vi passade även på att åka till Thika som vi hade hört var något av ett pärl-mecka. Tyvärr visade det sig inte stämma, överhuvudtaget. Vi förväntade oss att hitta en pärlfabrik som vi kunde handla pärlor ifrån till flickfonden, men det fanns ingenting som ens kunde liknas med försäljning av pärlor någonstans i Thika. Däremot träffade vi flera bra kontakter som troligen kan hjälpa oss att hitta pärlor i alla fall. Kvinnogruppen har kommit igång med en del av smyckena och det ser bra ut. De var väldigt ivriga att komma igång vilket är väldigt roligt.

Skolan har startat igen och vi passade då på att dra igång en tjej-grupp för flickorna i år 6 och 7 på Noontoto. Tanken med gruppen är att ge tjejerna ett forum där de kan dels få vara barn och dels uttrycka sig fritt. Vi kommer troligen inte att strukturera upp träffarna så mycket utan låta tjejerna ta så mycket plats som möjligt. När vi kommer tillbaka från vår rundtur ska vi försöka att träffas varje onsdag eftermiddag. Vi vill ha gruppen helt frikopplad från skolan och hade därför träffen hemma hos oss, ute på verandan.

Vi har även genomfört vårt andra seminarium och det flöt på lite bättre än det första när det gäller de praktiska förberedelserna. En orsak till det var nog det möte vi hade med EEP dagarna innan seminariet då vi gick igen vad som fungerade bra första seminariet och vad som måste förbättras. Sedan delade vi upp ansvaret så att de flesta i EEPs styrelse hade en uppgift inför seminariet. Seminariet gick bra och det var mycket folk som dök upp. Paul som ledde seminariet såg till så att alla närvarande deltog aktivt, vilket var extra viktigt detta seminarium då temat var Demokrati. Han pratade mycket om könsrollerna och hur maasai-kulturen kan hindra demokrati i vissa fall och hur man kan arbeta sig runt det utan att bryta några kulturella koder eller där det är ett måste vikten av att bryta dem.

Utöver seminarium och tjej-grupp har vi även arbetat i Alice shamba (trädgård) med att plantera om grödor samt plocka bort ogräs. Det är jobbigare än vad man tror att stå en hel förmiddag i shamban framåtböjd. Jag tror vi alla hade lite träningsvärk dagen efter. Vi har även delat ut mat byn. Vi har samlat in pengar från nära i Sverige och totalt fick vi ihop 3000 sek. För det kunde vi köpa mat till ca 30 familjer, mat som borde räcka i ca 2 veckor, och förhoppningsvis har regeringen eller någon annan aktör gett mer mat till de behövande då. Vi bad våra närmaste i byn att göra en lista över vilka som är de absolut hungrigaste i byarna i området. Flera kontrollerade listan med namn och alla var överens om att det var rätt familjer som stod med. Tyvärr glömdes någon familj bort, men vi hade extra mat så även de kunde få del av utdelningen.

Lördagen den 12e hade vi vårt seminarium och sedan går vår månad isär! Jennie tar över: På söndagen påbörjade vi vår rundtur i Rwanda och Uganda. Utöver några av de traditionella turist-grejerna så var ett mål att lära mig mer om hur lokala organisationer arbetar och hur de uppnår resultat. På turistsidan hade vi: Bergsgorillorna, Lake Kivu, Lake Bunyonyi, Schimpanser i Kibale, Queen Elisabeth National park... Vi flög till Kigali där jag hade ett måste; att besöka Genocide memorial. Det var ett av de bästa museum jag har besökt, men till viss del saknades mycket av historien som ligger bakom mycket av det fasansfulla som hände 1994. Rwanda är ett väldigt trevligt land, i alla fall på ytan, vägarna är välplanerade och underhållna, många hus ser hela och hållbara ut och det kör omkring en massa fina bilar.

Vi tog landvägen vidare norrut till Kisoro där Sanna och Cliff har sin praktik. De var tyvärr inte där eftersom alla vi praktikanter måste lämna våra respektive länder runt samma tid, men vi fick i alla fall se vad Cliff har arbetat med och vi spenderade mycket tid med den organisation som han gör praktik hos. MCDO, Mgahinga Community Development Organisation, som är paraply-organisationen i området hade många intressanta organisationer med olika typer av projekt. De mest intressanta var MCSS (Mgahinga Community Sponsorship Scheme) och MECC (Mgahinga Eco Community Centre). Anledningen till att jag fann dessa organisationer så intressanta är att situationen för människorna i området är jämförbara med situationen för maasaier i Kenya. I Mgahinga blev befolkningen utkastade från sitt område när regeringen 1994 bestämde sig för att göra om området till nationalpark. Befolkningen tvingades omlokalisera sig och fick väldigt lite kompensation så få hade råd att köpa ny mark utanför nationalparken. De som stannade var tvungna att lära sig odla på nya sätt och förändra sin livsstil till viss del.

MCSS stödjer studenter i området runt nationalparken genom både gymnasiet och universitet. De försöker att fånga upp elever som av olika anledningar är på väg att sluta skolan. Som jag förstod det så var just nu 120 elever inskrivna i programmet och de flesta får stöd av privata givare från olika delar av världen, framförallt England och Sverige. Deras metod är att ha koordinatorer i de olika länderna som arbetar på volontär basis med att hitta sponsorer till studenterna. Det vanligaste är att en person eller en familj sponsrar en elev under hela utbildningen och får brev från studenten varje år samt uppföljning av studieresultat. MECC riktar in sig på miljö- och informations arbete samt en campsite som är öppen för turister. Campsiten har den svenska organisationen Mbiri-mbiri varit med och sponsrat. De har dels betalat de fasta tält som finns uppställda samt andra byggnader på platsen. Campsiten är fortfarande ny, men delar av deras verksamhet finns omnämnt i Lonely Planet och det ger befolkningen i området en stor chans till en alternativ inkomstkälla när fler turister hittar dit.

Vi passade även på att göra ett studiebesök på Röda korset i Kisoro för att se hur de arbetar på plats. De berättade om sitt arbete i Kisoro som sker väldigt mycket ute på skolorna med hjälp av ungdomsrepresentanter. Dessutom tog de med oss till det FN-flyktingläger som ligger straxt utanför Kisoro där de gör en del arbete. Lägret är ett transit-läger och tanken är att ingen ska stanna där mer än några dagar. För det mesta fungerar det bra, men emellanåt blir flyktingströmmen för stor och då kan de tvingas vänta veckor eller månader för transport till ett mer stationärt läger. Nästan all verksamhet i lägret sköts av volontärer, det verkade bara finnas en anställd som byts ut med jämna mellan rum. Många organisationer är verksamma i lägret; Läkare utan gränser, Röda korset, FN och US World Food Program för att nämna några.

Efter Kisoro åkte vi sakta norröver och landade till slut hos Ingemar och Jana i Mbale. Vi besökte Mbale Tigers vid ett par tillfällen för att se vad Jana och Ingemar arbetar med under sin praktik period. Stället var fullt av glada ungdomar som spelade pingis eller hängde med kompisar i väntan på ett ledigt bord. Det var en härlig plats och det var synd att vi inte kunde se mer av tex Janas tjej- och kill-grupper. Vi fick däremot vara publik på den stor turneringen som gick av stapeln. Det var en stor skolturnering där flera skolor hade skickat elever att tävla om äran! Dessutom träffade vi många av de ungdomar som Jana och Ingemar arbetar med, ett otroligt inspirerande besök. Oktober avslutades i Mbale och närmast på schemat står möten med Svenska skolan i Nairobi, mer seminarier och förhoppningsvis mer arbete med Flickfonden.